Drottningholm – Historia

Drottningholm har länge varit förbundet med kungahusens damer. Den första slottsbyggnaden uppfördes vid slutet av 1500-talet av Johan III. Namnet kommer av att han lät bygga det åt sin drottning Katarina Jagellonica. 1661 köptes slottet av änkedrottningen Hedvig Eleonora men på nyårsafton brann byggnaden ner till grunden. Änkedrottningen anlitade då arkitekten Nicodemus Tessin d.ä. och det nya slottet uppfördes mellan 1662 och 1699.

 

Barockslottet

Vid denna tid var Sverige en stormakt och Hedvig Eleonora var förmyndare åt den ännu omyndige kung Karl XI. Enligt den tidens sätt att se saker krävdes en ståndsmässig bostad på lagom avstånd från huvudstaden. Byggnaden kom därför att påverkas av barockens storslagna ideal. Till exempel anlades en exklusiv park i fransk barockstil som till stor del ännu är bevarad. Skulpturerna i parken är verk av Adrian de Vries, Nordeuropas främsta renässansskulptör. En rad interiörer räknas till landets främsta inom den tidiga barocken, som trapphuset, Ehrenstrahlsalongen och Hedvig Eleonoras paradsängkammare.

Drottningholms Slott

Tessin den äldre dog 1682 och hans son Nicodemus Tessin d.y. övertog uppdraget att färdigställa slottet och parken. Från hans tid kan bland annat nämnas Karl XI:s galleri.

 

Rokokon

Drottningholm förblev i händerna på de kungliga damerna. 1744 när den preussiska prinsessan Lovisa Ulrika gifte sig med den svenska tronföljaren Adolf Fredrik fick hon slottet i morgongåva. Hon gav arkitekten Carl Hårleman i uppdrag att utöka slottsflyglarna med en våning och ersätta barocken röda puts med ljust gult. Slottet försågs med interiörer i fransk rokokostil, till exempel Lovisa Ulrikas gröna förmak. Många värdefulla inredningar är bevarade från denna tid.

Tiden präglades av kulturell blomstring, till exempel skapades Lovisas Ulrikas bibliotek och slottsteatern. Flera av tidens främsta vetenskapsmän samlades här, till exempel Carl von Linné som arbetade med att bearbeta den kungliga naturaliesamlingen. Lovisa Ulrika kom dock att dra på sig stora skulder och 1777 måste den svenska staten därför lösa in slottet. Den kungliga dispositionsrätten kvarstod dock och Gustav III kom att bo här. Under den tiden skapades den franska trädgården och den stora romantiska naturparken som omger slottet efter engelska förebilder.

 

1900-talet

Även om slottet renoverats flera gånger gjordes den mest omfattande renoveringen mellan 1907 och 1913. Då drogs värmeledningar och elektricitet in, vatten och avlopp moderniserades och taket lades om. Det gjordes även stor renoveringar invändigt. Ytterligare renoveringar utfördes under senare delen av seklet, då restaurerades stora trapphuset, biblioteket och rikssalen. Slottet försågs dessutom med ett heltäckande brandskydd. 1997 inleddes en femårig renovering av fasaden.

Sedan 1935 är Drottningholm statligt byggnadsminne. 1991 fördes slottet upp på FN-organet UNESCOS världsarvslista över kulturarv som ska bevaras för all framtid. Världsarvet omfattar slottet med omgivningar, Kina slott och Drottningholms stadsteater. Helheten utgör en väl bevarad svensk slottsmiljö från 1600- och 1700-talet. Den svenska kungafamiljen har sedan 1981 sitt hem på Drottningholm. Stora delar av slottet är dock öppet för allmänheten.